Fortsättning..


Nu ska jag berätta hur historien om Els-Marie och den knackande gubben slutade.
När jag någon timme senare skulle gå och möta Malin vid tunnelbanan, var rosenbuketten borta! Antingen hade Els-Marie varit hemma, och ignorerat den knackande mannen, eller så hade hon just kommit hem. När jag och Malin vandrade hemåt fick jag syn på honom, den knackande mannen! Han hade nu en krukväxt i näven, kanske trodde han att Els-Marie skulle öpnna för den fina krukväxten istället? Jag blev helt till mig och drog lite i Malin. Jag hörde mycket riktigt hur han knackade på hennes dörr och jag tassade snabbt dit för att kika. Men han var borta! Han hade blivit insläppt!
Se där, ibland fungerar en krukväxt bättre än en bukett.


Min favoritblomma: Ranukel

Jag vill även passa på att slå ett slag för engångskameror. I somras när vi glömde kameran köpte vi en engångare på pressbyrån. Det var ju trots allt Rickards födelsedag så vi kostade på oss en. Det blev riktigt fins bilder! Speciellt i natten med den minimala blickten. Allas ansikten liksom flyter ihop med bakgrunden. Den här bilden var en av de bättre. Plus den med ankan.


Vi åker båt över till djurgården där vi hade picnick med ankorna. Lägg märke till kameraskuggan rakt över mitt ansikte.

Nu ska jag koka kaffe för snart kommer Venla på fika och vi ska åka till Barkaby för att handla fina saker.



Kommentarer
Postat av: Moster Margareta

Vilket lyckligt slut. Vad fint du skriver Marit! Jag blir så stolt.

2008-09-24 @ 20:17:02
Postat av: Miriam

Haha, söt historia.

Ranunkel är också en favoritblomma hos mig!



Och, det är inte första gången som jag ser väldigt bra resultat från engångskameror...

2008-09-24 @ 22:43:58
URL: http://http://miriamskafferep.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0