tantmarit

Som ett inlägg i "Husmorsdebatten", vill jag bara säg att begreppet "husmoderlighet" har i den krönikan missuppfattats.
Jag förstår inte hur att tycka om bakning, matlagning, fika, pyssla och sy som kvinna, visar tecken på ojämställdhet?
Nina Svanberg inlededer sin krönika med orden, " Jag är rädd. För att vi inom loppet av ett år slungats tillbaka 50 år. Husmodersidealet är dött - länge leve husmodersidealet. Inte!"

Det är ju helt befängt att tro att jämställdheten skulle slungas 50 år tillbaka i tiden enbart för att vissa unga kvinnor idag, har bak och broderi som intressen.
Jag har alltid tyckt om att baka och laga mat, ända sedan jag var liten. Men i mitt hem var det pappa som stod i köket, lagade all maten, bakade bröd och gjorde kladdkakor och pannkakstårtor till födelsedagarna. Mamma kan på sin höjd steka fiskpinnar och koka potatis.
Att jag även gillar kläder och att sy, sticka, påta i trägården och måla naglarna gör väl inte mig till någon husmor?
Jag är tjugo år och har inga planer på att skaffa barn de närmsta tio åren, min pojkvän hjälper till minst lika mycket med matlagning, städning och tvätt även om han inte delar mitt bakintresse. Han har intressen som inte jag delar, och som kanske skulle kallas som typiskt "manliga" men gör det honom mindre jämställd för det?
Att det skulle vara något negativt och hotande för jämställdheten, med att unga kvinnor i dagens samhälle tycker om att baka och laga mat, ser jag ingen som helst logik i.   

Phu. Jag blev något förnedrad över att någon kommer och kallar mina intressen för "ojämställda".
Så jag knåpade ihop lite julgodis.

      


Överst: choklad, kanel, russin och nötgodis, Under: Pepparkakor med rosa vaniljkristyr.


I mitt fönster: Adventsljusstake, kakfat med julgodis, gammal tavla med mammas släkt, eko och fairtraid- julkorg som jag fick av pappa.

Pyssla på allesammans!