tantmarit

En kuslig känsla börjar infinna sig. I natt när jag skulle upp och kissa trodde jag att någon var i lägenheten och smög på mig. Jag tassade fort in i sovrummet och stängde dörren, då var det som att någon satt i hörnet och spanade. Men det var bara ett staffli med kläder på...
Jag njuter av dessa mörka kvällar med te och Jatzy. Läsa högt ur John Ajvide Lindqvists novellsamling "pappersväggar" innan sovdags.
Igårkväll såg vi "Låt den rätte komma in" på Filmstaden i Råsunda. Vi gick dit i höstens första naggande kyla. Vi valde den senaste tiden, halv tio, för att göra det hela lite mer kusligt.



Den var helt genialisk! Den bästa filmen jag sett på länge.
Den var sådär lagomt läskig på ett verklighetstroget och realistiskt sett.
Den skildrade storstadens ensamhet och utanförskap i sjuttiotalsanda och fotot var helt fantastiskt! Svenskt vinterlandskap och funkishus.
Specialeffekterna var oerhört skickligt gjorda och hela berättelsen var exakt lagomt mycket och lagomt lite. Personbeskrivningarna var så mänskliga som de kunde bli, så här skulle jag också ha gjort om jag gjorde en film!
Det var ganska mycket Roy Andersson över det hela, vilket jag gillar.
Jag skulle kunna skriva om filmen i evigheter men säger bara: SE DEN!







Vilka barnskådelspelare sen!

När vi skulle gå hem (halvtolv) var det helt tomt på gatorna. Vi pratade om filmen och jag berättade att jag hade haft hjärtklappning nästan hela tiden, om det berodde på spänningen eller den 0,8 L Colan jag drack visste jag inte riktigt. (Säkert båda).
Plötsligt Prasslade det till och jag skrek högt som bara den! Sen ilade en stor fet råtta över vägen. Det var kul.
Jag måste erkänna att jag fick lite mardrömmar på kuppen, met var det värt.

Snart ska vi på ettårskalas!